Språket utvecklas inte bara vid planerade samlingar. Det växer i leken, vid måltiden, under påklädningen och när barn tillsammans försöker förstå en berättelse. Därför har språklekar i förskolan en viktig plats i det dagliga arbetet. Rim, ramsor, sånger, bilder, rörelser och samtal gör orden begripliga och roliga att använda. De ger dessutom barnen möjlighet att lyssna på varandra, pröva nya uttryck och upptäcka att språk kan ha rytm, ljud, mening och fantasi.
Språket börjar i de vardagliga situationerna
En central utgångspunkt är att pedagogen sätter ord på det som händer. I stället för att fråga om barnet vill ha ”den” kan man säga ”vill du ha bananen eller apelsinen?”. På så sätt får barnet höra de exakta orden i ett meningsfullt sammanhang. När pedagogen beskriver vad barnet gör, känner och upplever blir det också lättare att sätta egna erfarenheter i ord.
Språket bör vara varierat, men samtidigt bara ett steg över barnets nuvarande nivå. Ett barn som säger ”bil” kan få höra ”Ja, den röda bilen kör snabbt på mattan”. Barnet möter då nya ord utan att samtalet blir övermäktigt. Upprepning är viktig, men orden behöver också användas i olika situationer så att deras betydelse blir tydlig och flexibel.
- Nämn färger, former, material och handlingar med konkreta ord.
- Utveckla barnets mening genom att bygga vidare på det barnet säger.
- Ställ frågor som bjuder in till mer än ett ja eller nej.
- Ge tid för barnet att lyssna, tänka och formulera sig.
- Bekräfta försök att kommunicera, även när uttalet ännu inte är färdigt.
Detta arbetssätt är särskilt betydelsefullt i barngrupper där flera barn har ett annat modersmål än svenska. Bilder, föremål, gester och tydliga upprepningar kan göra nya ord lättare att förstå. Samtidigt ska barnens andra språk ses som en resurs. De kan få berätta, jämföra ord och uttryck eller använda sitt modersmål i lek och samtal, medan svenskan utvecklas i gruppens gemensamma aktiviteter.
Rim och ramsor tränar både ljud och rytm
Rim och ramsor är enkla att återkomma till och kräver inte mycket material. Den återkommande rytmen hjälper barnen att förutse vad som kommer härnäst, medan rimmen riktar uppmärksamheten mot ordens ljud. Barnen kan klappa stavelser, fylla i det sista ordet eller hitta på ett eget rim. På så sätt utökas ordförrådet samtidigt som uttal, rytmkänsla och språkmedvetenhet övas.
Fingerramsor passar bra för små grupper. När fingrarna rör sig i en bestämd ordning kopplas ord, rörelse och koncentration samman. Ramsor som innehåller turordning eller gemensamma rörelser tränar dessutom samarbete. Barnen behöver lyssna på varandra och vänta tills det är deras tur. Även nonsensord har en funktion: de visar att vissa ord kan låta spännande utan att ha en bestämd betydelse.
En pedagog kan till exempel använda en välkänd ramsa och sedan förändra ett ord, en rörelse eller tempot. Barnen får gissa vad som blev annorlunda. Man kan också säga två ord som låter nästan lika och låta barnen avgöra om de är lika eller olika. Med rim om svanar kan man lyssna efter skillnaden mellan kort och lång vokal. Övningen behöver inte bli ett prov; det viktiga är att barnen får leka uppmärksamt med språkljuden.
Sånger gör hela kroppen delaktig
Sånglekar och rörelsesånger förenar språk med grovmotorik. När barnen kryper, hoppar, balanserar eller gör rörelser med händerna blir orden förankrade i kroppen. Sången ”Huvud, axlar, knän och tår” tränar koordinationsförmågan, medan en balanserande elefant ger möjlighet att öva balans och takt. En sång som ”Jag kan krypa” kan kopplas till riktningar, lägesord och olika sätt att förflytta sig.
Rörelsesången tränar också kopplingen mellan kropp och tanke. Barnen måste lyssna, tolka instruktionen och utföra rätt rörelse i rätt ögonblick. Sådana aktiviteter kan med fördel kombineras med språklekar i förskolan, eftersom lekfulla språkövningar ger barnen fler möjligheter att lyssna och uttrycka sig. I sånger som handlar om en kulen natt eller ett möte med en krokodil kan pedagogen lägga till dramatiska gester och ansiktsuttryck. Då blir ordens innebörd synlig, även för barn som ännu inte förstår alla svenska uttryck.
Gruppkänslan stärks när alla deltar i samma rytm. Sånger om ett tåg kan öva hänsyn och turtagning, medan lekar med dans och symmetriska rörelser stimulerar samspelet mellan kroppens sidor. En enkel variant är att sjunga ”Bä, bä vita lamm” med andra vokaler, exempelvis ”Bi, bi viti limm”. Barnen hör då hur vokalerna förändras och får en lekfull introduktion till språkets ljudsystem.
Berättelser, bilder och konkreta material
Högläsning ger barnen tillgång till ord och erfarenheter som inte alltid finns i deras vardag. Den stimulerar fantasin, utvecklar föreställningsförmågan och skapar samtalsämnen. En berättelse kan också hjälpa barn att bearbeta rädsla, konflikt eller saknad. När pedagogen stannar upp och frågar vad en figur tänker, varför något hände eller vad som kan ske sedan tränas både språk och förståelse.
För att skapa en lugnare sagostund kan barnen sitta i en halvcirkel så att alla ser. Flanobilder och sagopåsar gör berättelsens personer och händelser synliga framför gruppen. Det minskar behovet av att ropa att man inte ser och gör det lättare för barnen att följa handlingen. Pedagogen kan låta barnen placera bilderna i rätt ordning, återberätta med stöd av föremålen eller hitta på en ny avslutning.
Den som vill samla idéer om hur olika aktiviteter kan kombineras kan använda som utgångspunkt för att planera rim, rörelse, bilder och samtal efter barngruppens behov. En aktivitet blir mest givande när pedagogen observerar vad barnen redan kan och väljer nästa språkliga utmaning därefter.
- Välj ett tydligt språkligt fokus, exempelvis rim, färgord, kroppsdelar eller lägesord.
- Förbered bilder, föremål, sång eller ramsa som gör innehållet konkret.
- Genomför leken kort och återkom gärna till samma ord under dagen.
- Låt barnen påverka genom att föreslå rörelser, ljud, rim eller berättelseförlopp.
- Följ upp med samtal och notera vilka ord eller ljud som behöver återkomma.
En inkluderande språklek för varje barn
Språklekar ska inte bara handla om att barnen upprepar rätt svar. De ska skapa lust att uttrycka tankar, fråga, lyssna och leka med ord. Ett barn kan delta genom att sjunga, göra en rörelse, peka på en bild eller säga ett enstaka ord. Alla dessa uttrycksformer kan vara steg mot ett rikare talspråk.
Förskolans mål är att barnen ska utveckla ett rikt och nyanserat språk, ett större ord- och begreppsförråd och förmåga att kommunicera med andra. De ska också få intresse för skriftspråk och förståelse för symbolers kommunikativa funktion. Genom ramsor och fingerrörelser får de en tidig känsla för ljud och ordning, medan bilder, tecken och berättelseföremål visar att betydelser kan förmedlas på flera sätt.
Pedagogen behöver därför växla mellan att leda och att följa. Ibland passar en tydlig ramsa med gemensam rytm, ibland en öppen lek där barnen själva skapar ord och handling. När språket får finnas i sång, rörelse, högläsning, vardagssamtal och fantasilek blir träningen naturlig. Det viktigaste är att barnen får många tillfällen att höra, förstå, använda och glädjas åt språk tillsammans.
